Syskonen Billgren: ”Vi romantiserade rutiner”

Hemma hos konstnärsfamiljen Billgren var mycket oförutsägbart. Men en sak var säker: Middag klockan sex varje dag. Nu har syskonen Elsa och Sigge Billgren skrivit en kokbok för att samla familjens matminnen och recept. 

Ni beskriver kokboken som en hyllning till att samlas runt ett bord. Varför har matbordet spelat en så stor roll i era liv?

Elsa: Precis som i de flesta familjer var vi utspridda om dagarna men runt middagsbordet kunde vi helt utan distraktion få vara i varandras världar. 

Sigge: I barndomen var middagen dagens höjdpunkt och så är det fortfarande för mig. 

Elsa: Vår vardag kunde se så olika ut eftersom vi växte upp i en så kreativ familj. Men med middagen fanns det alltid en tydlig rutin. 

Apropå kreativiteten berättar ni i boken om hur pappa Ernsts fantasi kunde få en vanlig ostskiva att se ut som en bil. Hur har det påverkat er att växa upp med två konstnärsföräldrar? 

Sigge: Varje dag var som en blank canvas där allt kunde hända. Det vi visste var att vi åt middag tillsammans varje dag klockan sex. 

Elsa: Fantasin har alltid varit ledordet i vår familj och även om vi älskade att vara hemma kunde vi också romantisera nio till fem-rutinerna som fanns hemma hos våra kompisar. 

I boken finns vissa ritualer från era matminnen, som Oboy och macka på torpet i Gladö kvarn. Har ni skapat några nya traditioner med era egna barn? 

Elsa: Fredagsmyset är heligt nu. När vi var små fick man påminna mamma och pappa om att det var helg för att få en chipspåse. 

Sigge: Om man hade tur! En ny tradition är att jag gör hälsosamma pannkakor till min dotter Maje varje frukost. Hon tittar på när jag står och steker och det är en tradition som jag hoppas att hon kommer se tillbaka på när hon blir stor. 

Elsa: Vår mamma har burit tunga kassar och tagit omvägar för att kunna ge oss det där lilla extra. Som den där skalade moroten som jag nu ger min son varje dag, på samma sätt som mamma gav oss. 

Moroten återkommer flera gånger i boken. Vad betyder den? 

Elsa: För oss är den en tydlig symbol för något man sår och som växer. Ena halvan är under mark, andra halvan är över. Den får mig att tänka på när vi som barn drog upp morötter i Omas (farmors) trädgård. 

Sigge: Där var squashen stor som underarmar. Jag kan tänka tillbaka på den där tiden med andra ögon nu, verkligen uppskatta att vi fick se grödor växa. 

Elsa: Moroten är också en symbol för att det enkla är det vackra. Den innehåller allt man behöver och det räcker att man borstar av den på brallan. Ibland tar jag det längre och gör stavar som jag ställer i glas.

Hur kom ni på idén att skriva en kokbok tillsammans? 

Elsa: Jag har inte gjort en renodlad kokbok förut och funderade på hur det skulle vara att ha alla recept samlade. Det fick mig att tänka på vad matlagningen betyder och hur sammankopplad den är med barndomen. Då förstod jag att det här måste jag göra ihop med min bror som inte bara delar alla mina erfarenheter utan också är kock. 

Sigge: Jag hade nog aldrig tänkt på det förrän Elsa frågade mig en molnig onsdag. Då kändes det självklart och nästan märkligt att vi inte hade kommit på det tidigare. 

Elsa: Vi ville också göra lite av en kovändning i hur kokböcker görs och används i dag. 

Hur då? 

Elsa: Det har varit några år av väldigt hög ambition på hur mat ska se ut och vara. Jag saknar de härliga kokböckerna från 90-talet där sidorna var tummade och fläckiga. Jag vill att vår kokbok ska bli sliten och smutsig hemma hos folk. 

Sigge: Vi har inte gjort några studioplåtningar utan lagat maten precis som vi brukar på de olika platserna som nämns i boken. 

Elsa: Vi började i Gladö kvarn där vi i torpet har en enda kokplatta, så långt från ett flådigt kök man kan komma. 

Sigge: Vi tänkte att om vi klarar av Gladö …

Elsa: … då klarar vi allt!

Vilket recept i boken får man bara inte missa?

Sigge: Många av mina favoriter är sådant som jag tycker om att laga, som tomatbaserade rätter som tar lång tid. 

Elsa: En grej som jag kan bli så sugen på att det liksom svider i mungiporna är jollof rice (en risrätt från Senegal) med krispig gurka och tabasco. 

Sigge: Jag har lagat det femton gånger i sommar!

Elsa: Det är så personligt vad man tycker om men boken är bred och det finns något för alla. Det viktigaste är att man äter tillsammans. Därför ska det bli extra roligt att få ge boken till mamma och pappa, som ett bevis på hur mycket våra gemensamma middagar har betytt. 

Läs mer:

Vilken streamingtjänst är bäst?

”Det stod 250 personer i kö första dagen”