Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen skulle bli hennes sista roman. Så blev det inte. Nu är hon tillbaka med Löpa Varg och blir recenserad tillsammans med Susanna Alakoski, Hanna Krall, Sara Stridsberg och Jonas Karlsson.

Hunter i Huskvarna

Sara Stridsberg

Noveller
Albert Bonniers

Sara Stridsberg rör sig ständigt i tillvarons ut-­kanter. I författarens första novellsamling, Hunter i Huskvarna, är ton och stämning omedelbart igenkännbara. I elva berättelser möter läsaren människor som ter sig bekanta i författarskapet; ofullständiga ensamstående föräldrar, ungdomar på drift från själva livet, flickor och kvinnor utsatta för våld och alltför tidig död. Här finns mentalsjukhusen och barerna, de gamla bilarna, de stora havsfåglarna mot himlen och de vagt hotfulla sjöarna i skogen.

I Hunter i Huskvarna är stil och språk mer direkta än tidigare. Novellisten Stridsberg behåller sina poetiska bilder intakta, men skriver med ett rakare berättarflöde. Det skapar ett distinktare tempo, en hårdhet som paras med den drömska stämningen, och gör vissa av novellerna – som Valarna, Vi var rovdjur och titelnovellen – till skarpslipade diamanter. Det råder fortfarande ingen tvekan om att Stridsberg hör till våra mest intressanta, stilsäkra prosaister.

Samtidigt infinner sig i en novellsamling som denna en viss mättnad. Stridsberg har sina berättelser om människor som på ett eller annat sätt befinner sig utanför samhället, ja, nästan utanför (eller utanpå) själva verkligheten, och det är gott så. Men i elva berättelser på rad som alla rör sig i något slags förhöjd verklighet, vare sig den är mörk eller ljus, går något av laddningen
förlorad. Och jag kommer på mig själv med att undra hur en Stridsberg-berättelse som stannar kvar i den alldeles vardagsnära verkligheten skulle se ut.

Recenserad av Therese Eriksson