Nu kommer filmatiseringen Alex Schulmans verklighetsbaserade roman Bränn alla mina brev där hans morfar Sven Stolpe spelar en avgörande roll. I Vi skrev Stolpe 1967 en dagbok om en vecka i sitt liv – om ”svaga hjärnor” och rivalen Olof Lagercrantz.

Ur Vi, nummer 22/1967

Söndag

Läst Gombrowicz’ Förförelsen och en bunt böcker om ”den nya dialogen” mellan kommunister och kristna. Tydligen har påvens encyklika med dess avståndstagande från kapitalistiska oarter slagit en brygga – i sanning på tiden! Den hektiske polacken skildrar – visserligen i mardrömsform, bortom allt vett – vad som händer, kan hända, om mässan blir till apspel, om Gud är död, om ingen fast punkt finns att anknyta etiken till: inte bara kaos och neuroser, galenskap och lidanden utan – en uppsjö av sadism, grymhet, brutala övergrepp mot medmänniskor, använda som ”medel”. Samma verklighetssyn som i präktiga gamla katolska handböcker! Det är just därför att Gombrowicz har rätt, som Kyrkan alltid hävdat vissa praktiska ”normer”. När skall en svensk författare se lika djupt ned i ”frihetens risker”?