Svartkonstens renässans: ”Tydligen ska jag ge henne tjärad sill”
Ockultism och folktro har gått från att vara en ”obskyr syssla för freaks” till att bli en central del av populärkulturen. Hur blev det så? Och varför bryr vi oss plötsligt om djävulens alla sattyg?
Per Faxneld, Tora Wall, Bengt af Klintberg. // Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Lyssna på artikeln
Ockultism och folktro har gått från att vara en ”obskyr syssla för freaks” till att bli en central del av populärkulturen. Hur blev det så? Och varför bryr vi oss plötsligt om djävulens alla sattyg?
Det är en mörk och blåsig kväll, och folk strömmar in genom Nordiska museets tunga träportar. Kvällens föreläsning, som bär den suggestiva titeln ”Magi, trolldom och svartkonst”, är slutsåld. Det utlovas vardagsbesvärjelser, förgörande magiska formler och till sist, ett exklusivt besök i arkivets läsesal där svartkonstmaterial från 1600-talet har plockats fram ur samlingarna.
Ta del av all vår journalistik!
För 69 kronor i månaden får du ta del av all vår journalistik. Enkelt att bli medlem, enkelt att säga upp. Det här ingår:
- Nya intervjuer, analyser, krönikor, bokutdrag, quiz och reportage varje vecka
- Läs allt ur vårt systermagasin Vi Läser
- Läs eller lyssna på artiklarna
- Veckobrevet, litteraturbrevet och kulturtipsbrevet i din mejlkorg
- Få tillgång till Vi-appen

