Nu går den nyblivne Nobelpristagaren Jon Fosse i mål med Septologin. Jens Christian Brandt har läst de två avslutande delarna om Asle och hans dubbelgångare, ett storverk som skiftar mellan mörker och ljus.

Ett nytt namn Septologin VI-VII
Författare: Jon Fosse
Översättning:Lars Andersson

De tre delarna av Jon Fosses Septologin börjar alla på samma sätt. En konstnär står framför sitt staffli och betraktar sitt pågående verk, ett brunt och ett lila streck som tillsammans bildar ett kors. Det är den gemensamma utgångspunkten, men därifrån förgrenar sig berättelserna på olika sätt. I den tredje delen är tonen kärvare än hittills, ett distinkt stråk av trötthet och leda har smugit sig in. Konstnären Asle varken orkar eller vill måla något mer, staffliet och färgtuberna ska bäras upp på vinden, helst för gott. Skapandets tid är över: ”Allt jag nu längtar efter är stillhet, ja att det ska vara alldeles stilla.” En reträtt in i utslocknandet och frånvaron: ”Jag ska bli tom, bara tom, jag ska bli till ett stilla ingenting, till ett tyst mörker.”