Ylva Mårtens debuterar med Sjömansflickan, en svart komedi om komplicerad kärlek. 

Frågan om en bok är självupplevd eller påhittad är ofta helt meningslös, men i Sjömansflickan är den befogad. Huvudpersonen Åsa skriver i dagboksform och väljer plötsligt att gå från tredje person till att skriva ”jag”. Det förstärker känslan av det genuina, det självupplevda, men jag ber ändå om ursäkt innan jag frågar om boken är en berättelse om Ylvas eget liv.