Lo Kauppi om att bli avbruten av ovana teaterbesökare

”Din dag skall komma far! Liksom all tid faller från stjärnorna, så skall allt blod från hundra strupar falla på din grav!”

Rebecka Hemse som Elektra vrålar ut replikerna som en fradgatuggande pitbull. Ordmassorna rasar fram, allt kommer i rätt ordning, svetten och tårarna rinner. Det är teaterkonst i sin renaste form. Jag sitter mitt på parkett på Dramaten och ryser av hur stor scenkonsten ändå är. Jag imponeras av min kollegas enorma skicklighet och gör mig redo för att svepas med – när en kvinna två rader framför mig säger högt till väninnan bredvid: ”Förresten, grattis på namnsdagen. Jag glömde ju att gratta dig i måndags!” Sedan tar hon upp mobilen och börjar filma Rebecka, upptäcker att hon har blixten på, fipplar lite och filmar sedan vidare. Jag når henne inte fysiskt, men överväger om jag ska slänga min Ramlösa-kork på henne.