Vissa uttryck, som att ta något på krita, supa som en borstbindare eller vara bakom flötet verkar bli allt svårare för yngre generationer att förstå. Så borde vi engagera oss för att rädda de utrotningshotade uttrycken? Eller kanske lära oss de nya?

Häromdagen var det en kvinna i 30-årsåldern som sa ”Nu hänger jag inte med, vilken pump?” när hon hört uttrycket gå på pumpen. Och vi medelålders i mötet fnissade lite. Det skulle jag inte ha gjort, insåg jag när jag bara några timmar senare behövde fråga min son vad hångel utan krångel betydde, som han och hans kompisar slängde sig med. Kanske innebär det att kila stadigt? De skrattade och förklarade att nej, det är en variant på kk, alltså knullkompis.

– Jag har en gnällgubbe i mig som kan tycka att ”ska det vara så svårt att förstå”, men som lingvist och vetenskapsman vet jag att språk förändras. Därför kommer yngre generationer använda uttryck som vi har svårt att förstå och tvärtom, säger språkvetaren och författaren Mikael Parkvall, som bland annat gett ut boken ”Lagom finns bara i Sverige, och andra myter om språk.”

Idiom är roliga att krydda med, som när man lägger benen på ryggen, är lite på örat, har skägget i brevlådan eller konstaterar att nu blommar asfalten. Idiom är också något av det svåraste som finns när man ska lära sig ett nytt språk – för de går sällan att direktöversätta, de är fraser som gömmer en helt annan betydelse än ordens bokstavliga mening.

Men även vi som har svenska som modersmål kan använda dem på felaktigt sätt, framförallt när vi inte längre känner till bakgrunden till uttrycken. Vissa idiom är relativt tydliga och därmed lättare att förstå, som att stå på egna ben eller det tåget har gått. Medan andra inte är lika begripliga.