Hennes syn på färg, form och blandningar var helt vild i början av 1900-talet. Tack vare egensinnet har hennes konstnärskap bara vuxit med åren.

Föreställ dig följande: En kvinna, sjubarnsmor, boende på landet i södra Dalarna kring sekelskiftet 1800-1900. Vilken slags bild får du i huvudet?

Kanske ett litet torp med en hårt arbetande gumma märkt av tusen tunga plikter, omgiven av en stor barnaskara…

Men nej! Inget sådant slentrianmässigt passar in här. För här går hon, Karin Larsson i Sundborn, som kanske den tidens märkligaste kvinna och är till synes fri, kreativ, lycklig och kär, radikalt internationell och bokligt bildad! Hon äter svarta oliver och kronärtskocka. Gör fromage på ananas, läser Arts & Crafts designmagasin The Studio och låter barnen klänga runt på stolarna under de gemensamma måltiderna där alla får tala om vad som helst och till och med lämna bordet efter egen lust. Om inte samtalet fastnat i minnesvärda episoder från franska Grez-sur-Loing, där bland annat äldsta dottern är född.

Textiler i Carl Larsson-gården.
Det pratades om att Karin använde ”vulgära färger”. Hon återkom till laxrosa och lingrönt och var inspirerad av hantverkstradition från både Japan och Sydamerika. Kudden med eldslågor, ­granateld och tårar ger en bild av första världskriget. Mönstret i bakgrunden har Karin Larssons mamma broderat. // Foto: Pia Ulin