Joel Halldorf har haft svårt att tala om sommaren 1994. Minnena gör för ont. Nu sätter han sig bredvid den 14-årige Joel och berättar vad som verkligen hände.

Sommaren 1994 var den värsta sommaren. Jag bär den med mig som ett lågintensivt trauma; något så plågsamt att jag nästan aldrig talar om det. Jag har heller aldrig, med ett ord, skrivit om det.

Allt förvärras givetvis av att alla andra minns det som den euforiska sommaren. Solen sken, nätterna var ljumma och Sverige spelade drömfotboll i USA.

Jag satt också uppe i natten för straffsparksläggningar och mirakelmatcher. Ändå domineras mitt minne av något annat.