”Förstör inte svenska språket!”

När jag får ett handskrivet kuvert till min hemadress höjs adrenalinet. Det är sällan jag får brev. Ofta innebär det något högtidligt, att något ska firas. Kan det vara en inbjudan?

Jag hinner inte längre än till hallen innan jag försiktigt lirkar upp kuvertet. ”Hur kan Du försvara DOM i skriftspråk? De fina särskiljande orden DE och DEM är fullkomligt naturligt och vackert och självklart använda. Skäms över Dina åsikter! Håller med Björn Ranelid, som älskar ett vackert språk, vackra målande meningar i sin skrift. Högaktar hans bildning och förmåga att uttrycka sig.” Brevskrivaren avslutar: ”OM du använder DOM i skriftspråk är du DUM. Tänk på det!”

Och jag tänker på det en stund. Jag funderar på om jag är dum för att jag valt att använda dom i skriftspråk. Jag begrundar påståendet om att min hållning skulle bero på att jag – i motsats till Ranelid – inte älskar ett vackert språk. Men mest grunnar jag på varför så många människor är så upprörda.