De kämpar för Valhallabadets överlevnad

Arkitekterna Emma Svanberg och Benoit Maire kämpar tillsammans med andra göteborgare för att rädda det rivningshotade Valhallabadet i Göteborg. Den enda svenska byggnad som har vunnit en OS-medalj.

Kan ett badhus fungera som ett integrationsprojekt?

Ja, det verkar så. Lyssna bara:

– Jag letade länge efter ett sätt att göra min integrationsresa in i det svenska samhället, men hittade väldigt få platser som visar hur du ska bete dig, hur du passar in. Men Valhallabadet är tydligt. Där finns ritualer för hur man klär om, badar och bastar. På Valhallabadet kunde jag känna att ”nu lär jag mig hur det här samhället fungerar och hur jag kan bli en del av det”.

Det säger arkitekten Benoit Maire som 2015 lämnade sin hemstad Paris för att flytta till Göteborg och börja ett jobb som arkitekt.

Men att flytta till ett nytt land, ta in en ny kultur och lära sig ett nytt språk gjorde att han ofta kände sig ensam och annorlunda. Han funderade på att flytta tillbaka till Frankrike.

Då träffade han mannen som han i dag är gift med.

Och där började även relationen till Valhallabadet.

– Det var min man som tog mig till Valhallabadet första gången. Han ville visa mig en av de vackraste byggnaderna i stan. Jag hade varit kritisk mot arkitekturen i Göteborg, men när jag såg badet blev jag exalterad. Jag tecknade ett abonnemang direkt och började besöka det flera gånger i veckan.

Han gick dit på olika tider och veckodagar. Stannade i flera timmar.

– Tvagningsavdelningen är en väldigt social plats. Det finns inga telefoner, man är avstängd från yttervärlden. Man måste nästan växla några ord med varandra. Det blev ett sätt för mig att börja småprata med folk jag inte känner. Väldigt få platser i Sverige fungerar på det sättet. 

På ett av arkitektkontoren Benoit Maire jobbade på lärde han känna Emma Svanberg.

Hon växte upp i Västra Frölunda och gick regelbundet och simmade på Frölundabadet med sin pappa.

När hon i 20-årsåldern började läsa arkitektur på Chalmers blev Valhallabadet hennes stamställe.

– Att simma var ett sätt att må bra och få en balanserad vardag. Som arkitekt är man mycket uppe i sitt huvud. Men jag tänkte faktiskt inte så mycket på arkitekturen till en början, utan det var först när jag förstod att badet var rivningshotat som jag insåg att ”shit, vad det är fint här”.

Göteborg började planera för en ny multiarena 2013 och 2022 fattade kommunfullmäktige beslut om att placera den nya arenan på Valhallabadets tomt.

– Samma år gick jag en kurs i restaureringskonst på Kungliga konsthögskolan. Då fick jag möjlighet att titta närmare på Valhallabadet. Jag var intresserad av vad ordet ”uttjänt”, som politikerna gärna använder, egentligen betyder. Varför ska badet rivas? Efter kursen ansökte jag och Benoit om ett stipendium för att gräva djupare i frågan.

Det har gått nästan tre år sedan dess. De har djupdykt i olika arkiv för att samla material och har lärt sig mycket om badet och dess historia. Arbetet har resulterat i en bok och en utställning.

– Det fanns väldigt lite skrivet om byggnaden. Om den rivs måste allt som är så fantastiskt med den finnas dokumenterat.

Valhallabadet är från 1956 och ritat av arkitekten Nils Olsson. Ritningarna vann 1948 brons i OS i London i grenen konst. Upphovsman till bassängrummets mosaikväggar med abstrakta fiskar och vågor är konstnären Nils Wedel. De sex mosaikläggarna från Italien behövde två månader för att lägga mosaiken för hand.

I mars 2025 utsågs Valhallabadet av organisationen Europa Nostra till ett av de sju mest hotade kulturarven i Europa.

Inte konstigt att göteborgarna protesterar mot rivningsplanerna och har försökt få badet skyddat som byggnadsminne.

– Engagemanget är stort. 500 personer deltog i en demonstration på Götaplatsen. Många älskar den här byggnaden. De har lärt sig att simma här, säger Emma.

Simhallar är dessutom speciella arkitektoniska platser.

– Andra byggnader upplever man mest med synen, men här använder man även sin lukt och hörsel. För att inte tala om känsel och smak när man sänker sig ner i vattnet och får klor i munnen. Och kanske är det just för att man kommer ensam som man hittar någon typ av gemenskap här, säger Emma Svanberg. 

Läs mer:

Deras bokklubb räddade biblioteket

Arkitekturens skolexempel: Lantlig träkåk och pedagogisk färgchock