De dyker för ett hav fritt från spöknät

Havet är fullt av borttappade fisknät, linor och hummertinor som blir dödsfällor för marina djur. Palle Hultsbo och Joakim Johansson dyker för att städa havet från spökredskap.

”Det som fick mig att reagera första gången var ett nät som satt fast i botten. I nätet fanns säkert tio–femton krabbor. En hummer kämpade för att komma loss. Då började jag fundera – varför sitter det fast en massa nät på botten? Nätet låg i en hög som en boll och runt det låg en massa rester från krabbor. Det som fastnar blir som agn. Nya krabbor kommer, fastnar och dör, och så kommer en hummer som fastnar och så dör den. Och det bara fortsätter, säger Palle Hultsbo.

Det hände för ungefär 15 år sedan och då hade han inte dykt på flera år. 

– När barnen blivit stora fick jag egentid och började dyka igen. Havet var inte detsamma som tidigare. Jag såg flera nya invasiva arter och inte längre några stora fiskar.

Vid den tiden blev också mängden spökredskap i havet en snackis bland dykarna i bekantskapskretsen. 

Palle var ofta ute tillsammans med kompisen Joakim Johansson. De började ta loss fiskenät och annat som fastnat i vattnet. Spökredskapen drogs upp i båten och fördes i land. 

– När vi var ute såg vi ju samma skräp, också sådant som spolats upp på stränderna. Allt det där får en att tänka ett steg vidare. Nu sitter vi inte längre i lugn och ro med fruarna i båtarna. Det dröjer ungefär tio minuter, sedan tar vi säckar med oss och strandstädar i stället. Om vi inte får dyka, säger Joakim och skrattar. 

Palle och Joakim bildade tillsammans med flera andra dykare Divers Against Ghost Nets, en förening för dykare och andra som vill bidra till ett hav fritt från spöknät och till rena stränder. Kravet på de som dyker är att de ska ha gjort minst 100 dyk i svenska vatten. Arbetet är ideellt och sker på medlemmarnas fritid. Så ofta vädret tillåter går de ut med båt. Ett antal medhjälpare drar upp det som dykarna hittar. Ett jobb som kan vara slitsamt eftersom redskapen ofta är tunga. 

– Vi arbetar på Västkusten med fokus på Öckerö kommun. Fem badkar skräp i timmen flyter i land längs Bohuskusten, uppger Palle. Havsströmmarna bildar en virvel mellan Norge och Sverige vilket gör att mycket skräp samlas just där. 

– Det förloras mellan 3 000 och 4 000 hummertinor varje år, säger Palle och tillägger att de flesta redskap som tas upp är märkta och lämnas tillbaka till ägarna. 

– När vi är ute och dyker går den mesta tiden åt till att leta. Sikten är ofta dålig. Men vi har koll på var det brukar fiskas. De flesta redskapen förloras på grund av att båtar kör på flötena vid ytan så att linorna lägger sig på botten. Det är inte ovanligt att flera fiskare trasslar in sina tinor i spökredskapen och till slut blir det en stor klump som inte går att rubba från en båt, säger Joakim.

Dagens fiskredskap är tillverkade av konstfiber och plast. Redskap som fastnar eller tappas i havet blir därför kvar i många år innan de bäddas in i bottensediment eller bryts ner, påpekar Joakim och Palle. Mikroplasterna är ett hot mot såväl det marina livet som mot oss människor. Fram till 1950-talet var redskapen gjorda av material som hade betydligt kortare nedbrytningstid.

Tidigare hade Havs- och vattenmyndigheten en app där man kunde rapportera tappade fiskeredskap. Under tre år rapporterades runt 4 000 positioner dit. Men i december 2024 togs appen bort av besparingsskäl, något som Palle och Joakim har svårt att förstå.

– Nu ska alla hummerburar ha bomullstråd. Den löses upp efter ungefär tio veckor. Då öppnar sig buren och ligger inte längre och fiskar på botten. Det är något vi bidragit till. Vi lobbade fyra–fem år innan norska fiskeregler började anammas av Sverige. Norrmännen ligger längre fram i regleringen av fritidsfisket än Sverige, säger Joakim. 

Divers Against Ghost Nets behöver köpa in en hel del utrustning och är vid sidan av sina eldsjälar beroende av sponsorer och ekonomiska bidrag. För att få pengar till städkassan arrangerar föreningen strandstädningar och skräpbingo. Inte minst barn är tacksamma deltagare. 

– Vi har kunnat köpa en hel del tack vare våra event. Vi hade 115 personer från en stor lokal biltillverkare här som vi strandstädade med, till exempel. På så vis kan företag och deras anställda göra en god gärning och samtidigt förstå hur mycket skräp som flyter i land längs våra kuster, säger Palle.”

Berättat för Sven Rosell

Ur Tidningen Vi #4 2025.

Läs mer:

Frustrerade lärare startade punkgruppen Åtgärdsprogrammet

Elin Anna Labba: ”Livet i Sverige blev ohållbart”