Hennes knivskarpa radiorapporter ger drabbade människor i Mellanöstern en röst. Privat har de senaste åren i Cecilia Uddéns liv präglats av oväntad kärlek och djup sorg när hennes älskade Elisabeth Ohlson somnade in. Vi träffar den prisbelönta korrespondenten på mammas gata i Kairo.

Varje kvarter i denna jättestad har sitt eget liv, sin egen karaktär. Så när Cecilia Uddén går ut genom porten på sin gata i stadsdelen Zamalek en fredagsmorgon, muslimers helgdag, hörs inget buller från Kairotrafiken. I stället fylls luften av småfåglarnas vinterkonsert, från sädesärlor, näktergalar och tornseglare som snart ska förbereda sin flytt till det nordiska vårljuset.

Fortsätter hon längs sin gata, uppkallad efter en kvinnlig sultan i 1200-talets Kairo, blir hon genast igenkänd. När hon passerar sin väninna Hebas hus noterar portvakten att det var ett tag sedan hon var där och ropar glatt ”Åh, var har du varit?”. Han fortsätter med egyptiska artighetsfraser: Må din dag bli vit som grädde! Må din dag fyllas av jasmindoft! Det ger den arabisktalande Cecilia bilder i huvudet, sådana som hon brukar återge för svenska radiolyssnare med sin känsla för bildspråk och detaljer.