Där konst visas brukade vita väggar anses som en självklart neutral bakgrund, menar Sara Kristoffersson. ”Men den påstådda neutraliteten har senare dömts ut som skenbar och anklagats för att dölja verkligheten”, skriver hon här i ett utdrag ur boken Hela havet stormar – fallstudie inifrån en myndighet.

Innan punkten om namnbyte på Vita havet landar på Utbildnings- och forskningsnämndens dagordning har jag bara hört talas om initiativet i korridorerna, och inte tagit det på allvar. Men i samma stund som jag ser frågan på nämndens agenda inser jag att det knappast kan vara ett skämt. Egentligen blir jag inte förvånad. Det kommer närmast som ett brev på posten.