Åre är outstanding. Det vet Björn Wiman. Och det visste hans pappa. Men frågan är hur länge till. En fartblind framfart äventyrar inte bara det unika landskapet, utan även skidåkningens framtid.

Det finns en bild av pappa på bergets topp, högst upp på Åre­skutan, 1 420 meter över havet. På himlen har molntäcket precis rivits sönder av vinden från väster, molnen far i fransar bort över de solvita fjällen som inlandsisen malt ner till runda åsar. Han har ställt sig här för att försvinna en stund. Det syns så tydligt i ansiktet, som han instinktivt vrider mot ljuset, på samma sätt som en solros.