Det vimlar av välbeställda familjer och bortskämda barn i svenska tv-serier, men en hel klass tycks utraderad. Duger inte ”vanligt” folk längre? 

Arvika station, höst. Vid en gul brevlåda postar 72-åriga Gunvor ett kuvert adresserat till den tyska kompositören Ralph Siegel. Hans glada schlager Dschinghis Khan stegras i hennes inre när hon därefter kliver upp på perrongen och rakt ut framför ett förbipasserande tåg.” * Gnisslande inbromsning** Förtexter*  Mitt synopsis var långt kommet när producenten bjöd in till möte. Historien utspelade sig i Gunvors enkla hyresrätt, där släkten nystade
självmordet. Producenten såg tydligt projektets potential, men ville göra manuset mer angeläget genom att flytta det till en herrgård utanför Karlstad. Vi delade inte känslan av angelägenhet. Idén dog redan på papperet.