De framgångsrika realityserierna Förrädarna och Spelet är skräddarsydda för vår tid. Att ljuga och mobba belönas. Anna Charlotta Gunnarson längtar så innerligt efter att få se vettiga personer kompromissa och komma överens.

Oljemiljonären JR Ewing häller upp en whiskey och blickar bekymrat ut över sitt storstadskontor. Medan spriten sakta lugnar hans inre sprids ett gement grin över det brunbrända ansiktet. Mitt i grimasen fryser tv-bilden och eftertexterna rullar med flinet som fond. Tänk, vad jag älskade dessa cliffhangers när Dallas hade sin storhetstid i början av 1980-talet. De antydde att antagonisternas antagonist redan i nästa avsnitt planerade en gruvlig vedergällning, som hans bror Bobby lönlöst skulle försöka förhindra. Bobby var snäll, samvetsgrann, sammanhållande, mycket tråkigare att följa. Men det är ändå honom jag tänker på när jag under hösten ser realityserierna Förrädarna och Spelet. I dagens tv-värld behöver alla tävlande vara JR Ewing, eftersom utgångspunkten är att ingen kan lita på någon annan. Förräderi är en hederssak, kraftfulla ledargestalter röstas ut och jaget går före laget. Jag saknar Bobby.